Är det fel att ha lågt ställda förväntningar? Tänker man efter så föder höga förväntningar även många besvikelser. Man får inte allt här i världen, bara att acceptera det. För den sakens skull behöver man inte lägga sig ner å dö som många skulle kommentera ett sånt påstående, men att flyta med strömmen, ta ett adetag och fundera över allt man har, känna viss tillfredställelse och sedan ta tag i det man vill förändra, det värsta först. Man undrar ibland om de flesta verkligen är så sociala och aktiva av sig som de vill ge sken av, blir de rastlösa om de måste ligga i soffan en hel dag? Det här gäller ju dem som har grundbehovet, stabilt jobb... det ser jag som ett grundbehov i alla fall. Mycket kan man klara sig utan men en förhållandevis god inkomst är basen i vårt samhälle... pengar är inte allt säger de.... skitsnack säger jag. Pengar kanske inte är allt... men mycket

Prylbög: En person som alltid skall ha det senaste och alla onödiga gadgets man bara kan hitta

Tittar själv runt i mitt vardagsrum, börjar man bli det kanske? Och är det ett skällsord eller vad? Allting bottnar väl i lycka och tillfredställelse. Man har väl glädje av lite nöje, för inte är man den mest översociala personen i världen, lite lagom sådär. Mönstermodellen är väl att man ska vara oerhört social och gå på en massa tillställningar och sammankomster. Vad är det som säger det egentligen. Om man känner lycka med att sitta ensam och uggla, är det en falsk känsla? Jag är instäld på att det inte kommer förbli såhär jämt, och man är ju anpassningsbar, men det funkar ju så länge så varför ska jag sitta och må dåligt för nåt jag vill ha framöver när jag kan arbeta mig så smått fram till det och njuta av tillvaron om den är nu! Jag kansk lurar mig själv, men jag känner mig lycklig så varför skulle jag inte få ha det så? Det blir lätt att man luras in i en lyckllig tillvaro, då måste man arbeta hårt för att stå emot sina obehagskäslor över att inte vilja låtsas vara trevlig och allmänt bete sig på sätt som man inte är egentligen... DET är att lura sig själv i så fall. Man kan nog lätt trassla sig in i såna här tankar om sig själv... och man tänker defenift mer än vad man visar utåt. Lätt att skriva ut såhär och visa sig som en person man inte egentigen är... och det är en annan fråga... Oninelivet, nyttigt eller onyttigt?

Svårt att komma ihåg att skriva här, eller orkar inte bemöda sig med att sätta sig att skriva för det kan ju vara jobbigt.

Nu är det jul igen... allmän sinnesfrid just nu, ganska skönt. granen är klädd... första julskinkan är nästan uppäten. Smaker förknippade med känslor är najs, första tanken är att man borde göra t ex julskinka, eller helgskinka, oftare... men ska man verkligen det? Om det blir en del av vardagen så försvinner ju även känslan man förknippar med smaken... bästa är att spara på det lite kanske. Årstiderna varvas ju ändå av både smaker och känslor.