Prylbög: En person som alltid skall ha det senaste och alla onödiga gadgets man bara kan hitta

Tittar själv runt i mitt vardagsrum, börjar man bli det kanske? Och är det ett skällsord eller vad? Allting bottnar väl i lycka och tillfredställelse. Man har väl glädje av lite nöje, för inte är man den mest översociala personen i världen, lite lagom sådär. Mönstermodellen är väl att man ska vara oerhört social och gå på en massa tillställningar och sammankomster. Vad är det som säger det egentligen. Om man känner lycka med att sitta ensam och uggla, är det en falsk känsla? Jag är instäld på att det inte kommer förbli såhär jämt, och man är ju anpassningsbar, men det funkar ju så länge så varför ska jag sitta och må dåligt för nåt jag vill ha framöver när jag kan arbeta mig så smått fram till det och njuta av tillvaron om den är nu! Jag kansk lurar mig själv, men jag känner mig lycklig så varför skulle jag inte få ha det så? Det blir lätt att man luras in i en lyckllig tillvaro, då måste man arbeta hårt för att stå emot sina obehagskäslor över att inte vilja låtsas vara trevlig och allmänt bete sig på sätt som man inte är egentligen... DET är att lura sig själv i så fall. Man kan nog lätt trassla sig in i såna här tankar om sig själv... och man tänker defenift mer än vad man visar utåt. Lätt att skriva ut såhär och visa sig som en person man inte egentigen är... och det är en annan fråga... Oninelivet, nyttigt eller onyttigt?